Banken är skyldig att vidta alla rimliga åtgärder för att uppnå bästa resultat för kunden när banken utför kundens order på finansiella instrument. Detta innebär vanligen bland annat att kundens order lämnas till den mest likvida marknadsplatsen för det aktuella instrumentet.

Genomförande innebär endast att banken kan genomföra en kunds transaktion utan att göra en lämplighetsbedömning (se Lämplighetsbedömning). Detta kan endast göras för icke-komplexa finansiella instrument och förutom att få investeringsrådgivning.

Aktier och aktiederivat, räntebärande värdepapper och räntederivat samt kombinationer av instrument, såsom aktieindexobligationer och fondandelar är alla exempel på allmänt handlade finansiella instrument. Instrument delas in i komplexa och icke-komplexa instrument beroende på deras struktur, risk etc.

Från och med 1 november 2007 omfattas företag i princip av samma klientskydd som privatpersoner. Även bolag klassificeras till exempel som kunder och en bedömning görs om bolagets investeringar i finansiella instrument är lämpliga för bolaget. Företag är i större utsträckning så kallade professionella kunder än privatpersoner.

Banken kan ge ersättning till tredje part för sin förmedling av bankens egna produkter. På samma sätt kan banken få ersättning från tredje part när banken förmedlar sina produkter till en kund. Kunden kan också vara skyldig att betala ersättning direkt till mäklaren av tredje parts produkter. Den här typen av ersättning är exempel på vad förordningen kallar för incitament.

Med icke-professionell kund avses vanligtvis en kund som inte arbetar med finansiella instrument i professionellt syfte eller investerar i dem mycket ofta. Privatkunder har den högsta nivån av kundskydd.

Banken erbjuder kunden möjlighet till rådgivning om placeringar i finansiella instrument. Detta bör anpassas efter kundens kunskaper och erfarenheter, ekonomiska situation och investeringsmål. När det gäller privatkunder motsvarar begreppet i princip det som tidigare kallades finansiell rådgivning.

Med investeringstjänster avses de tjänster som ingår i bankens tillstånd att verka som investeringsbolag, såsom att utföra order och ge investeringsrådgivning avseende finansiella instrument.

En kvalificerad motpart är en kund som är en bank, ett finansiellt institut eller annat institut som motsvarar en bank.

Enligt MiFID måste banken dela in sina kunder i olika kategorier: privatkunder, professionella kunder och så kallade kvalificerade motparter. Vilken grupp en kund tillhör avgörs av kundens kunskap och erfarenhet av handel med finansiella instrument. Det största skyddet ges till privatkunder.

När kunden får investeringsrådgivning och handlar med finansiella instrument via banken omfattas kunden av kundskyddet. Omfattningen av detta skydd beror på om kunden är en privatkund eller en professionell kund eller en så kallad kvalificerad motpart. En privatkund, som vanligtvis är en kund som inte arbetar med värdepapper i professionellt syfte eller investerar i dem mycket ofta, har det starkaste skyddet. Som en del av detta kundskydd ska banken vid rådgivning informera kunden om riskerna med investeringen.

Termen avser finansiella instrument som klassificeras som komplexa enligt MiFID, med hänsyn till instrumentets struktur och risk m.m. Banken ska göra en lämplighetsbedömning i förhållande till order i sådana instrument eller en lämplighetsbedömning i förhållande till investeringsrådgivning. Finansiella derivatinstrument är ett exempel på finansiella instrument som allmänt anses vara komplexa.

Vid rådgivning gör banken tillsammans med kunden en bedömning av om en viss typ av investering i finansiella instrument är lämplig för kunden. Denna bedömning styrs av kundens kunskap och erfarenhet, ekonomiska situation och investeringsmål.

Denna förkortning avser EU:s direktiv om marknader för finansiella instrument. Detta direktiv har införlivats i svensk lag genom lagen om värdepappersmarknader (2007:528) som gäller från och med den 1 november 2007.

Termen avser finansiella instrument som klassificeras som icke-komplexa med hänsyn till instrumentets struktur och risk m.m. Sådana instrument kan endast handlas under vissa omständigheter. Noterade aktier är exempel på finansiella instrument som i allmänhet anses vara icke-komplexa.

För transaktioner som inte har föregåtts av investeringsrådgivning gör banken en bedömning av om transaktionen är lämplig för kunden, baserat på kundens kunskap och erfarenhet av det aktuella finansiella instrumentet. En lämplighetsbedömning görs dock inte i förhållande till icke-komplexa finansiella instrument. I detta fall sker transaktionen istället endast som utförande.

Detta är vanligtvis en kund som arbetar med värdepapper i professionellt syfte eller investerar i dem mycket ofta.

Detta kan vara en fondmäklare eller annan enhet som arbetar i professionell egenskap med transaktioner i finansiella instrument.
De omfattas av klientskyddet, men det är inte lika omfattande som för en privatkund.

Denna term införs i MiFID och motsvarar de tidigare termerna ”auktoriserad börs” eller ”auktoriserad marknadsplats”.

Rådgivning innebär att en kund får råd från en rådgivare i banken om spar- och placeringsprodukter, fonder, aktier och andra finansiella instrument.

Rådgivning kan ges både personligen och per telefon. Se Investeringsrådgivning för mer information om rådens innehåll.

Se Finansiella instrument ovan.

Detta är ett paraplybegrepp för investeringstjänster och vissa kringtjänster.